Uppdrag 2- Antikens Rom

Uppdrag 2

På 500-talet blev Romerska riket en republik, makten skulle alltså inte ärvas längre utan skulle väljas av folket. Ett år valdes två presidenter, så kallade konsuler. Två stycken ledare valdes just därför att risken för missbruk av makten skulle minska. Under de två konsulerna fanns senaten som från allra första början bestod av 300 män från de rikaste släkterna. Man skulle kunna kalla det för att senaten var Roms regering som bland annat bestämde om krig och fred (de hade alltså väldigt mycket makt.) Under senaten och de 300 maktbehöriga männen fanns folkförsamlingen som valde vilka ämbetsmän som skulle regera i riket & beslöt även om lag och straff. I folkförsamlingen fick alla fria män under 17 år lov att rösta, det innebar att romerska riket hade för mesta del demokrati. Vid mycket allvarlig kris i form av krig eller liknande kunde konsulerna dras in och ersättas av en diktator (för bara 6 månader i sträck). Roms befolkning av fria män delades in i två grupper- patricierna som bestod av de mäktigaste/rikaste släkterna där de flesta hade ärvt sin rikedom. Den andra gruppen var plebejerna- som bestod av småbönder, hantverkare, köpmän & egendomslösa. Plebejerna kämpade hårt för att få mer makt och kunna påverka styret, kampen visade sig löna sig då plebejerna tillslut fick representanter i senaten. Representanterna kallades för folktribuner som kunde ropa “jag förbjuder” (synonym till veto) för ett förslag som ämbetsmännen kommit med i senaten.

Eftersom det fanns många fattiga medborgare i romerska riket kunde de sälja sin rösträtt till de rika inom senaten. På så sätt lyckades de rika ändå styra hur röstningen skulle gå till, det var alltså väldigt svårt att skaffa sig en politisk karriär utan stora summor i plånboken. De som inte hade någon slags makt alls var slavarna som även de precis som plebejerna kämpade för mer makt, slavarna gjorde många uppror men tyvärr slogs alla ner.