Rom blev en republik på 500-talet före Kristus. De som styrde skulle väljas av folket och makten skulle inte ärvas. Roms konsuler (presidenter) valdes på ett år. Alla höga tjänster delades av två personer, vilket var unikt och skulle minska risken att ledarna missbrukade sin makt. Senaten fanns under konsulerna, som bestod av 300 män från de rikaste släkterna från början. Senaten hade stor makt och hade funktionen som Roms regering. De bestämde bland annat om fred och krig. Alla fria män som var under 17 år fick rösta i folkförsamlingen under senaten. Folkförsamlingen valde ämbetsmän som skulle regera riket samt beslöt om lagar och straff.
De fria männen i Rom var uppdelade i två grupper: patricierna som bestod av de rikaste och mäktigaste släkterna och plebejerna var hantverkare, köpmän, småbönder och egendomslösa. Plebejerna kämpade för att få en bättre ställning och en möjlighet att påverka styret. De lyckades och fick representanter i senaten. Representanterna kallades för folktribuner. Om en folktribun ville stoppa ett förslag i senaten kunde de ropa veto, vilket betyder ”jag förbjuder” Men många fattiga medborgare i Rom sålde sin röst till de rika i senaten. På så sätt styrde de rika hur röstningen i folkförsamlingen skulle gå.
/Milly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar